Månen

kruser mørket.
Vedvarende sjø
skyver lyset sørover
uten å få det med seg.
.....
Kanskje er jeg på bunnen av et åndedrett.
Verdens hjerte er i hvilefasen.
Alt vakkert mangfoldiggjort...

           - Kolbein Falkeid -

Å leve

Jeg sitter her og lever,
beruset i nuet
- intet mer jeg krever.
                   (Ukjent)

Påskegult

på Bryggen i Bergen.
Foreviget i går, langfredag.
Den tredje mest besøkte turistattraksjonen i Norge.

Fortsatt god påske!

Fullmånenatt

Månens overflate er overstrødd med kratre.
Den har gjennom milliarder av år blitt bombardert med store og små legemer,
og er et sant vitnesbyrd om solsystemets dramatiske historie.
I dag består månelandskapet stort sett av gamle, kraterdekte høyland
og de yngre, mørkere og jevnere "havbassengene".
Havbassengene er egentlig gigantiske nedslagskratre som senere
er blitt dekket av lava.
Kun 12 personer har hatt gleden av å gå på måneoverflaten,
i tidsrommet 1969-72 under de berømte Apollo-ferdene.
Månen er den eneste utenomjordiske klode hvor mennesker så langt har satt sin fot.
Avstanden fra jorda er 384 400 km.

Med kikkert eller teleskop, kan man bruke et månekart for å finne fram
blant alle overflatetrekkene.

Månekart:

"Hav"                                  
- Regnhavet                              
- Stormenes hav                      
- Det fuktige hav                  
- Skyenes hav                        
- Det kalde hav                      
- Det fredfulle hav                    
- Stillhetens hav                          
- Krisenes hav                          
- Fruktbarhetens hav                  
- Nektarhavet                            


Kratre
- Tycho
- Copernicus
- Kepler
- Plato
- Grimaldi
- Archimedes
- Aristoteles
- Posidonius
- Ptolemaios
- Stevinus

Fascinerende! Ikke sant?

Kilde: Himmelkalenderen 2013, skrevet av Jan-Erik Ovaldsen

Vend ansiktet mot solen

så ser du ikke skyggene...

Dagens solnedgang, her på øya.

Å ligge der...

... på magen. I lyngen. Om kvelden.
Side om side med en god og spesiell venn.
Dele synet av enda en vakker solnedgang.
Det gjør dagen ekstra god!
                                               (:

Dagens solnedgang

Ut mot havet,

- et sted i Sund på Sotra...

Ei fuglefjær lå der og lyste så vakkert opp i lyngen.

Glitret i den gylne glansen av strålene fra den lave kveldssola. 

Lørdagen

nærmer seg slutten...

... og for en dag det har vært!
Strålende sol og blå, blå himmel!
Bacalao til middag osv.

På kveldingen pakket jeg sekken.
Fylte den opp med nytt fotoutstyr.
Ett splitter nytt fotoapparat (Canon EOS 60D),
nytt vidvinkelobjektiv og noen andre, nye fotorelaterte dingser.
Med en innholdsrik sekk, troppet jeg opp hos verdens beste fototurvenn!
Turen gikk til Øygarden, helt ytterst ute, og helt nord - på Hellesøy.

Vel hjemme igjen, kom jeg inn døren til kos og god stemning.
Med Muse konsert på BBC og levende lys i stua
- for ja, vi er selvfølgelig med og markerer Earth Hour - hvert år.

Fremtidsutsiktene er ganske så gode også.
Har sjekka værmeldingen og langtidsvarselet.
Det er meldt sol og klarvær den kommende uken også,
hele påsken igjennom. :)

Takknemlighet

Udsigt fra Fløien

Jeg hilser dig, du stolte by blant Fjælde,
Du Kyrres gamle, minderige Stad!
Du by med Glands af Norges Sagavælde, 
Dig vier jeg mit enkle Hyldningskvad!

                            - Henrik Jansen -

Skumringstime

i Bergen i dag. Utsikt fra Fløyen.

Jeg ler...

Du spør meg hva jeg ler av, lille venn?
Jeg ler fordi jeg lever, simpelthen.

André Bjerke

Snø...

Verdensrom

Morgenens luft er som bølgeskum.
Dagen har varme å gledes ved.
Kvelden har fred.
Men bare natten har verdensrom!

                       André Bjerke

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                                               och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
                                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper.
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                                            som skapar världen.

Karin Boye

God lørdag!